TTIBK

Klockan ringer och konstigt nog vaknar jag utan värkar eller minnesluckor. Jag förstår direkt att jag lyckades med något jag trodde var omöjligt med det här laget, eller kanske det bara är jag som tappat stinget. Ändå tar det drygt 4-5 snoozningar innan man pallrar sig ur sängen vilket gör att ni kanske direkt fattar att det var rätt länge sen jag kom i tid till jobbet. Det trots att det tar mig ca 1 ½ minut att gå de max 100 meterna till kontoret. Snabbt inser jag efter en titt på TV4s helt ointressanta söndagsmorgon-tv att klockan längst upp till höger visar något helt annat än min väckarklocka. Tydligen är det sommartid, vilket jag förövrigt tycker är ett rätt dåligt namn på en viss tid i Sverige, och jag har precis fått en aning bråttom. Inte läge att komma försent idag.

Väl i tid på jobbet får jag ett SMS från herr Matsenius om att han om ca 1 timma kommer att befinna sig på centralen och söker skjuts ut till Strandhallen för att hämta sina kvarlämnade saker och bil. Lagspelare som man är svarar jag och erbjuder skjuts då jag endast jobbar två timmar och Matsenius nappar direkt och efter 5 minuter av att försöka förklara för en bakfull non-stop pratandes Uppsalabo vart jag ska plocka upp honom så passar jag samtidigt på att ringa grannen Kalle och kolla om han ska med. Kalle (likt övriga laget, eller?) som inte druckit en droppe alkohol sen säsongen startade mådde tydligen rätt dåligt idag men kände ändå att det var ett rätt bra läge att komma ut en sväng. Jag påbörjar min taxisväng och plockar upp Kalle varpå han knappt hinner sätta sig i bilen förrän han kläcker ur sig: Kör inte för fort, för det blir inge bra då

Kalle hoppar in i bilen bredvid André som precis haft sin första lyckade visning (fler än två besökare). Kul att det börjar lossna så han kan mäckla ihop en massa cash till sommarn när det ska stekas i både Visby och Båstad.
Viktor M hämtas upp vid centralstationen, han ser otroligt fräsch ut för att ha sovit bara 2 timmar och åkt fram och tillbaka till Uppsala på mindre än 5 timmar för att byta kallingar innan han skulle tillbaks till Strandhallen för att hämta bilen. Självklart börjar han ju direkt massera våra små öron med sitt underbara pladder. Något man verkligen vill höra efter en sen helkväll. Påväg till Tyresö så börjar alla tre genier fundera på var nyckeln till rummet med alla grejjer är någonstans som vi har åkt för att hämta. Konstigt nog så hade kravet för att vi skulle skjutsa Coach till Tyresö att han skulle ta reda på vart nyckeln befann sig. Det kom fram rätt snabbt att han ännu inte hade någon aning utan antog att den fanns i Tyresö och allt skulle lösa sig. Det kommer fram att den är i Åkersberga och ingen är speciellt sugen på att åka dit så det siktas på att ringa en vaktmästare eller liknande vid ankomst som kan komma och öppna.

Väl vid hallen efter att ha ringt säkert 57 gånger till herr Sellebråten och minst lika många andra inom TT för att fåtag på någon nyckel så rings det till vaktmästaren:
Matsenius: Tjena jag heter hej och hå och hit och dit och vi skulle vilja komma in i ett förråd här, kan du komma och öppna?
Vaktis: Nääh men alltså du kan ju få koden in i hallen så är det bara gå in.
Matsenius: Men vi måste ha en nyckel in till själva rummet så det är den vi vill ha, men det kanske är öppet där iofs så vi kan ju gå in och kolla...
Vaktis: Ja... men nää. asså då får du ingen kod om du inte har nyckeln..

Så in i hallen kommer vi inte överhuvudtaget. Matte Östlund blir lagom nöjd hemma i sin bakissoffa när han får reda på att hans favoritstrumpor blir kvar i Tyresö ett par dagar, han som hade planerat att ha på sig dom på bröllopsdagen med sin norrländska älg äger rum i nästa vecka.

Kalle och Andre inser att det är dags att avluta dagens uppdrag utan framgång varpå Matsenius ryter till: JÄVLA ***-mobil. Inte nog med att han kommer hem utan kläder, nu hade han heller inge batteri kvar i telefonen. Hur fan ska det här gå tänkte vi när han inte har någon att prata med på hela vägen till Uppsala. Lyckas han hålla käften under den resan måste det vara ett rekord. Troligen lär han stanna vid nån stackare som får lyssna på helt fascinerande historier om allt från innebandy till innebandy.

Vi drar iväg men det dröjer inte länge innan Viktor M (den riktiga Viktor Matsenius, lika bra att poängtera då det har figurerat någon sorts kopia i diverse gästböcker) ringer. Efter en signal dör ringsignalen och vi förstår direkt att något är fel. Det ringer igen och Kalle svarar och börjar garva så mycket att Andre knappt kan hålla bilen på vägen och håller nästan på att smälla in i en rad brevlådor. Tillslut får Kalle ur sig att Viktors bil som är från tidigt 80-tal och ser anmält nerknarkad ut (Läs MUX-klass, fast mer heroin) har blivit knivhuggen och knappast går att svänga iväg till Uppsala med.

Kalle och André bara garvar när de ser Viktor som vanligt pratandes i telefon bakom ratten och ser glad ut, det är ju trots allt ett äventyr.

Efter ett par minuters diskuterande om vafan vi ska göra kläcker André ur sig en smart idé om att se efter om det finns något reservdäck. Smart! Dock finns ett problem. Matseinus baklucka är inte direkt tom men jag vettefan heller vad som låg där. Jag har iaf aldrig sett något liknande i hela mitt långa underbara liv.

Vi hjälps snabbt åt att plocka fram ett extradäck och en domkraft och Matsenius börjar direkt hissa bilen för att få bort däcket. Då kläcker den otroligt klipska och smarta André fram ytterligare en ovanligt genomtänkt fråga: Matsenius, vart har du fälgkorset?  Snabbt insåg vi att det inte finns något fälgkors, det ingick tydligen inte i dealen när Viktor med sin feta lön från TT pungade ut med hela 1200 spänn för skutan. Lugnt, tänkte vi. Jag har ju fälgkors i min bil hojtar Parre. Men sån tur har man inte om man är svart och strandad i strand utanför strandhallen.

Alla viker sig av garv för i princip allt som skulle kunna gå fel har gjort det, Kalle får en lysande idé att ringa David Roos som bara bor 200 meter därifrån. Vänta nu David har inget körkort, inte så troligt att han kan langa fram ett fälgkors då, eller? Världens enda småbarnspappa 30+ som inte har körkort förövrigt. Rätt oekonomiskt att punga ut 10000+ för taxiresor varje månad. Men är man schteek så är man.

Efter att vi ringt igenom hela Andrés telefonbok utan att ha fått ett enda svar eftersom alla troligen ligger hemma däckade och inte är ute på safari efter gårdagens helt galna guldfest så blir det Roos som får fixa ett fälgkors iaf!

I telefonen har han då precis sagt: Aa jag kan komma, jag ska bara fixa den där fälgkorsgrejjen först. Alla viker sig av garv när vi förstår att Roos inte har en aning om vad vi snackar om, antar att tankarna i Roos huvud gick ungefär såhär: vafan är ett färgkors. Som tur är så har han en väldigt intelligent fru som styr upp bitarna i det där hemmet och kan hjälpa till. Det kan inte vara lätt att leva med någon som inte kan öppna en coca cola utan att behöva be om hjälp.

Dock blir Matseinus lite nervös när han en gång för alla verkligen måste möta Amie face to face och förklara vafan det var som hände den när natten för ungefär 7 månader sen när föredetta kaptenen Rustas hade ringt och frågot om han och några från laget fick komma över och spela lite Wee. Förövrigt en jävligt bra vit lögn från Rulle. Vi alla inblandade vet ju hur det slutade. Inget nämnt inget glömt. Kan framtona att det aldrig kommer att glömmas heller :)  Kan iaf bjuda på Viktors kommentar när frågan kom från Amie, vafan var det som hände!? Viktor svarade: Jag vet inte, jag bara tänkte, VAR FAN HAR JAG KOMMIT! Sen kan man tolka det svaret hur man vill men vi alla vet att du älskar oss Viktor, och vi älskar dig!

Nu trodde ni nog att alla problem skulle vara ur världen? Men nej… det var bara början…

Ni förstår nog vad jag pratar om när vi snackar bil från 80-talet, ingen kofångare fram, söndersparkad kofångare bak, inget fälgkors. Tror ni någonsin det har bytts däck på den här kärran förut? NEJ! Skruvarna är inte av rostfritt stål kan jag säga. Coach dryga 100 pannor börjar hänga och flänga och bilen hoppar fram och tillbaka men bultarna vägrar att röra på sig. Vi åskådare, nu utökade med David och Amie som också får vittna denna otroligt roliga händelse när en jättebamsing till neger, otroligt nog helt röd i ansiktet, sparkar och slår och tillslut försöker gnälla bort bultarna. Perfekt ögonblick för en sann TT- hjälte att kliva fram.

Stark som han är den där David ”heaman” Roos kliver han fram, böjer sig ner, blottar årets buttcrack och tar i. En helt färdig och genomsvettig Matsenius får nu bevittna miraklet likt svärdet i stenen. Det tar David ca 1 min så är alla bultarna borta från hjulet och vi kan nu äntligen börja byta däck. David, den enda människan över 30 utan körkort går tydligen in och dominerar. Comeback superligan 2011/12? Du kan ju iaf följa med som bussmekaniker.

Coach som nu bara vill hem och har slutat skratta efter årets förnedring börjar snabbt skruva dit det lilla reservdäcket utan ett ljud otroligt nog. Går förvånansvärt smidigt men precis innan han ska sätta sig i bilen utbrister han: ANDRÈ!, ni måste åka bakom mig för jag körde på ångorna hit. Herregud!

Som små snälla pojkar vi är gör vi som han säger. Vi kan ju efter denna lilla åktur på ca 2 min till OKQ8 konstatera att jag aldrig kommer tro på att snutarna bara stoppar han för att han är svart! Killen kör som en galning, och det med ett reservdäck av plast som ser ut att passa en sliten gokart.

Väl på macken behövs lite mat, jag går in och köper en jävligt äcklig korv och kommer 3 minuter senare ut till Viktor och Kalle som står och snackar på varsin sida av tanklocket, men till min förvåning är det ingen slang i tanklocket. Jag frågar: har du redan tankat? Jag vet inte vad som försiggår i den där skallen men alla som stött på Victor någongång vet ju att det inte alltid står rätt till. Just fan, jag skulle tanka!  Muttrar Victor för sig själv...

Förövrigt var det en galen kväll i lördags med middag, om något budgetvariant alá div45, men med en galet kompenserande kväll/natt på Café Opera. Tack alla i TT för en galet rolig säsong…. Men den är inte slut än… :)