Bloddrama på Jernvallen

Jag tänkte en gång för alla beskriva gårdagens dramatiska händelse med mitt finger för att slippa att lösa och osanna rykten ska spridas runt omkring lagets kretsar.


Det var mörkt, vinden ilade som en ilsken kreatör av den värsta av sånger över den ödsliga idrottsplatsen, laget hade bestämt sig för att ta sig över ett extremt vasst och taggigt stängsel för att kunna rulla boll. De flesta som tog sig över klarade sig med stor turlighet med upprivna byxben, alla utom en...

Jag själv tog mig upp till kanten av stängslet med en förväntad elegans och skulle precis hoppa ner på gräsplanen när vinden bestämde sig för göra min kväll till en nära-döden-upplevelse modell värre.

Vinden som träffade mig kom med en sådan kraft att hela stängslet höll på att falla omkull, men jag använde min smidighet och balans när jag höll mig kvar. Dock kunde jag inte stå emot när det efterföljande haglet träffade mitt ansikte. I all förtvivlan av att jag höll på att ramla ner grep jag tag i stängslet, något jag sedan fick ångra... Blodet sprutade och snittet från de sylvassa taggarna på stängslet var ungefär 15 centimeter långt och följde hela mitt högra långfinger, det var precis att fingret satt kvar på handen. Ingen fara tänkte jag och tänkte gå in för den vardagliga showen med fotbollen när jag blev övertalad att gå in och sätta på ett plåster. Trist enligt många då de visste att fotbollen nu skulle sakna skärpa och finess.

När jag väl kom in i hallen igen så fick vi använda en stor handduk för att kunna få upp all den blod som det djupa och kraftfulla såret generade. Sedan blev jag övertalad att åka upp till lasarettet. Lagledaren i Alba var högst hjälpande när han körde mig och även stannade kvar och väntade på det stora ingreppet läkarna var tvungna att genomföra.

De funderade länge på amputation, men efter ett långt övervägande valde de att stygn fick bli det vinnande konceptet. Läkarna kom sedan med beskedet att det enda de hade att sy med var en slö smörkniv och även att de var läkare av åsikten att bedövning endast var en uråldrig kvarvarande myt.

Smärtan var oerhört svår och så mycket blod har sällan skådats på Sandvikens lasarett, men jag bet ihop under alla de 27 stygnen och kan idag vara glad att jag kom levande ur den hemska händelsen som ägde rum igår den 17e januari 2008.

The one and only true story.

// Robinho

RSS 2.0