Ramos berättar

Inte en förlust har det blivit sedan kinakrubbet för första gången infördes som mål innan matchstart. Förra helgen nappade en viss Lithén på konceptet som denna helg fördes än vidare till Tyresösnuten. Kanske är det någon till som nappar om 2 veckor? Man vet aldrig... 

Efter de friterade bullarna som Coach kallade dem var det dags för matchstart. Motståndet stod Örsköldsvik för. Efter ganska dålig inledning av matchen så tog vi över mer och mer i andra. Sen kom vi till sista perioden... som kom att bli åtminstone min bästa den här säsongen. Vi körde totalt över motståndet i min mening. Dessutom bjöds det, enligt webredaktionen, på en delikatess. Jag håller med ;) Alla som var där vet.. Men ni som inte var där - bollen hamnade hos mig bakom mål, släppte bollen bakom rygg till Fisken som tryckte in bollen i nättaket. Det sköna var att målvakten inte ens såg målet, så borta var han. 

På söndagen (igår) hälsade Umeå på. Som så många gånger förr tog de ledningen med både 1- och 2-0. Inte förän i andra perioden började det hända saker. Anton, Fisken, Öhrn - pang, pang, pang. På 3 minuter kom vi ikapp. I tredje hängde jag en i boxplay (bilden). Strax därefter kvitterade Umeå och det var match igen. Öhrn målar en stund därpå, men de kvitterar igen. När det återstod 2 sekunder av sista perioden höll det som inte fick hända på att hända... Bollen kom ut till en cityspelare som stod omarkerad i slottet... Men från ingenstans kom PJ som en räddande ängel och slog undan kulan... Dags för sudden.... Öhrn träffar stolpen, cityspelarna skjuter som galningar men vi har som tidigare matcher en osynlig plexiglasskiva i målet. Lithén får bollen på mittplan och lägger in den i öppen.... Glädjescener utspelas. 

Fan, vilken skön helg.



                                                       Jaaa!
image8

Vilken skön weekend...

En behaglig bussresa med vår härligt karismatiske chaufför "Svempa" tog oss upp till Sandviken, stannade till ett par timmar och vände sedan hem mot la grand Capital de la Estocolmo med 3 rykande pinnar nerkastade i bagaget. Efter en natts behaglig sömn samt ett par timmars skrivande på hemtentan är det dags skriva ned de första reflektionerna efter gårdagens batalj. Matchen började visserligen på ett sätt som de tidigare matcherna gjort när vi förlorat, men det kändes redan från början att detta var en sådan kväll där inget kunde gå fel. Första perioden var väl dock kanske inget att höja till skyarna, frånsett ett otroligt stabilt försvarsspel. Tråkigt nog skadade sig Fisken i sista spelminuten och det ledde till en plats på den hårda plankan för min och Wiborghs del.

I andra stänkte vi in 3 kassar och kvällen såg ut att bli sådär härlig som de var 20 gånger av 22 förra året (har jag för mig?). Och visst var det så. Sista periodens man var helt klart Ceder, som var som en duracellkanin som käkat för mycket socker. Trots det blev det inga mål från dennes sida men glädjande nog bjöd Anton på en riktig delikatess när han snurrade upp målvakten och säkert pillade in 7-2 när det återstod 2 minuter kvar av matchen. 

Denna kväll i Sandviken slutade alltså lyckligt men ger oss inte för det något utrymme för att andas i tabellen. Nästa match kommer Sundsvall på besök och det finns bara en sak TT kommer att bjuda på......
..... och inte är det buffé.
 
- Ramos #10


RSS 2.0